Förstorad vinkel
Dom senaste veckorna, månaderna har nog varit en lugnt period i mitt liv. Nästan lugnaste och även lättaste när det gäller det sociala med vänner, familjen osv. Vet ej hur jag ska formulera hur jag känner genom bokstäver och ord som knappt kan beskriva hur jag verkligen mår, vill inte heller ha massa empati från alla då ingen har gjort mig något alls. Jag känner att det känsliga ligger i mig och äter upp mig inifrån och ut. Jag mår så bra ändå, jag har jättebra vänner som jag kommer bra överens med och min familj mår bra, nästan alla iallafall!
Hahahah gammal bild men just denna dagen hade jag kommit hem från en vanlig dag ute i samhället. Hur bra mådde jag inte då? En bra dag jag minns så väl från 7an :)
Om jag kollar bak så var 2013 vår/sommaren en jäkla jobbig period. Ni vet när man kollar bak och säger "haha varför bölade jag ens då?" Nej jag ser inte det så alls även om jag var omogen och tänkte inte alls efter. En sak från den tiden följer mig fortfarande, såhär starkt känsligt iallafall. Idag hur jag ser på saken är väl detsamma som då förutom att jag har lärt mig att ha den oroande känslan i magen vart jag än går. När jag är med vänner, är med familjen eller kanske ute och träffar en kille? Äsch
Jag vet ej hur jag ens mår idag, kan det bero på alla nationella prov vi har? Vet ej vad jag är så missnöjd och "ledsen" över för allt är ju nästan perfekt. Jag har gått ner i vikt och äter mer regelbundet vilket är typ bra förutom delen jag har gått ner i vikt.
Det har gått VECKOR sen jag satt och bölade i ett hörn men idag mår jag verkligen jättedåligt både psykiskt och fysiskt. Så ja jag var hemma från skolan idag igen vilket jag har massa skuldkänslor över, var även i vårdcentralen igen vilket tog en evighet och massa krångel.
Vill också nämna att jag är så fruktansvärt trött på att få folk att må bra bara för dom sitter och gråter för småsaker. Det dära kan låta hur själviskt som helst så tolka det hur ni vill men det har blivit så jävla utmattande att sitta där med henne och vara positiv när hon bara kastar negativitet på mig. Det kallar jag SJÄLVISKT. Jag hade en vän innan som var sådan och jag känner att de bara upprepar sig igen. JAG var tvungen och hjälpa henne att skaffa vänner för hon var för blyg, hjälpa henne med att få bra betyg i skolan osvosv. Så säg mig, om hon får sin energi från mig, vart ska jag få min då? Vart ska jag få de positiva? Nej det går jag ut och fixar själv, är jag onöjd med något så fixar jag det själv. Jag går ut där och träffa nya vänner för jag tycker det är sjukt trevligt med nya människor i ens liv.
Kan ju nästan säga att jag är så falsk mot mig själv som sitter och ler för ingenting
Är så sjukt tacksam för mina vänner som jag aldrig träffar ofta och även dom jag dagligen umgås och pratar med, guldvärda hela högen för där får jag min glada dos av lycka vilket håller mig uppe
(Vill inte ens läsa igenom detta inlägget igen så därför kan grammatiken suga kuk nu folks, hahahahah bara en påminnelse)